proloco@roccantica.org

Roccantica.  Hur ni hittar hit  

Roccantica ligger c:a 60 km norr om Rom i Sabinerbergen.

Med bil från Rom har man två möjligheter. Antingen följer man via Salaria i 35 km. och svänger vänster vid det stora trafikljuset vid Passo Corese och kommer då ut på riksväg 313 mot TERNI, vid den 19:e kilometerskylten svänger man höger mot Roccantica och har då 9 km kvar. Annars tar man motorvägen mot Florens och åker av vid FIANO ROMANO och sedan mot RIETI. Efter några kilometer kommer man ut på Via Salaria och omedelbart ser man en stor trafiksignal. Där svänger man vänster och kommer in på riksväg ss 313 La Ternana som går mot TERNI. Vid den 19:e km tar man av till höger mot a ROCCANTICA (kilometerskyltar kantar vägen) från det vägkorset är det 9 km kvar.

Kommer man med bil norrifrån lönar det sig att åka av motorvägen vid PONZANO-SORATTE  åka rakt fram i 2 km till ett T-kors, svänga höger och efter 6 km kommer man till ett T-kors, sväng vänster och då är ni ute på riksväg ss 313. och vid 19 km- skylten visar vägen åt höger till ROCCANTICA, därifrån är det 9 km kvar.

Tåget  som går mellan ROMs FLYGPLATS FIUMICINO och ORTE går även förbi POGGIO MIRTETO SCALO som är närmaste järnvägsstation. Tåget stannar vid alla Roms stationer (dock inte stazione Termini). Från exempelvis stazione Tiburtina tar det 50 min. Från flygplatsen tar det 1 tim 30 min. I

Vissa tider går CO.TRAL´s blå bussar upp till Roccantica. 14 km.

VAD ÄR SABINA  OCH VAR LIGGER DET?

Bild 1: höger eller vänster?

SABINA är.de romerska urmödrarnas hemtrakter.  De vackra sabinskorna rövades ju bort under den berömda festen någon gång på 700-talet f.Kr av Roms första kung Romulus och hans romare för att kunna ge den nya staden arvvingar och evighet. Så långt den välkända legenden.

Endast några mil norr om Rom, öster om Tibern har vi Monti Sabini-Sabinerbergen som delar Alta och Bassa Sabina, denna otroligt natursköna region där antikens romare  byggde sina bekväma villor för att vila ut och njuta sitt otium och bönderna fyllde Roms kornbodar med sina grödor.

Bild 2. Våra Malvasiadruvor.

Här hittade vi vårt Sabinska hörn i form av en villa omgiven av ekar, mimosaträd och vinrankor. Vi hör till Roccanticas kommun, en gammal stad från medeltiden där c:a 500 invånare lever i de slingrande grändernas gamla stenhus.

Jag tar Roccanticas historia som exempel på vad de sabinska städerna kan ha varit med om sedan medeltiden varifrån den mesta, idag synliga, bebyggelsen härstammar.

Det historiska uppspelet till borgens och tornets tillkomst i Roccantica tog sin början med en påvlig bulla år 966 i vilken påven Johannes XIII av familjen Crescenzi gav sin brorson Benedetto makten över Sabina och uppmanar honom att förstärka alla borgar i trakten då han fruktade ytterligare plundringar än de redan begågna som t.ex. de nordafrikanska Saracenernas anfall mot närliggande Vescovio år 876 och Farfa 897 (”....et comitatum Sabinensem dedit ei et plures alios”, Chronicon Pharphense).

De mäktiga romerska familjerna Crescenzi och Tuscolani valde sedermera en påve ur sina egna led den 5 april 1058 efter årtionden av tvister och motsättningar mellan dem och Kyrkan i Rom, och han tog namnet Benedetto X. Medlemmar ur Kyrkan som flytt till Toscana för att klara livhanken, ogiltigförklarerade valet av Benedetto  och tillsatte, året efter, en ny påve med namnet Nicoló II. Detta år tog denne påve sin tillflykt till ”Rocha de Antiquo” då han jagades av familjen Crescenzi´s trupper för sin antagonist påven Benedetto X´s räkning. Roccantica, som var Nicolo´ trogen, belägrades och plundrades av fiendens trupper på hösten 1059 och först när Nicolos´ vasall, normannen – inte norrmannen ! - Roberto d´Altavilla´s trupper sent omsider kom till undsättning avgjordes striden men då fanns endast 12 överlevande roccolaner som kämpat med extrem tapperhet.

Trots det heroiska försvaret var Roccan-borgen förvandlad till en rykande ruin. Påven visade nu sin tacksamhet till de tappra roccolanerna genom att förläna dem borgen och dess territorium med ännu en påvlig bulla daterad 18 april 1060.

Denna dramatiska händelse återupplevs varje år 12-15 augusti genom entusiastiska roccolaner som organiserar spel och historiska processioner då vem som vill kan deltaga och klä sig i magnifica medeltida dräkter och hattar som flitiga kvinnohänder sytt upp. Stadens garderob hyser över 800 dräkter i ylle, sammet, siden i autentiska modeller, oerhört imponerande. I dagarna fyra kommer folk från när och fjärran för att uppleva detta och varenda liten piazza i stan fylls med långbord och bänkar och man betalar en spottstyver för en hemlagad måltid med traktens vin medans medeltida musik ackompagnerar genom högtalarna, www.roccantica.org

Senare kom staden i familjen Orsinis ägo men efter Flavio Orsini´s död 1698 gick den tillbaka till Kyrkan och efter Italiens enande 1870 införlivades även Roccantica och förstås hela Sabina med det nybildade Italien.

 Clarisserordens  kloster -  från 1600-talet ligger på bergskammen över stan. Klostret stängdes vid Italiens enande 1870. En förmögen familj hade redan under Napoleons belägring på 1800-talets början inrett och frescomålat en våning åt sig i en del av byggnaden. Den hade stått tom i ”evigheter” när walsaren Philip Biss köper den för 8 år sedan och sedan dess har han alldeles själv restaurerat hela hemmet helt på husets premisser, inte sina egna. Philip älskar att bjuda alla sina vänner till tea parties men det kan aldrig bli fler än 50 gäster i taget eftersom han inte har fler koppar! Även annars är man välkommen att beundra den otroliga bostaden med sina välbevarade frescomålade väggar, de gamla tegelgolven, en av världens vackraste utsikter, för att inte tala om hur han fått till köket och badrummet.  Han hyr ut sitt hem i augusti då han själv reser på semester.

Härifrån utgår fina vandringsleder som doftar av alla de örter och buskar som vandrarens ben ruskar om. En av stigarna leder fram till S. Leonards eremitage som munkarna från det stora viktiga närbelagna klostret i Farfa byggde för att meditera i frid. Välbevarde fresker bevisar att det rör sig om 1400-tal.

I Cottanello 600 m.ö.h. finns rester av en lantegendom som tillhört fam. Cottae, vars huvudman och anfader var Gaio Aurelio, romersk general, 2 ggr konsul som 252 f.Kr erövrade Imera och Lipari genom att besegra Kartagerna.

Bild 3 .Mosaiken ligger som tröskel till herrskapets sovrum. Tuppen uppvaktar upphetsat sin lilla höna som koketterar och låter sig trugas.

 Polykroma mosaiker och intressant termaldel har kommit i dagen efter upptäkten på 1960-talets slut då man började gräva ut den centrala, elegantare privata delen.

Berget intill staden består av vacker rödochvitstrimlig marmor – rosso di Cottanello – varifrån bl.a. 44 kolonner tillverkades till nya Peterskyrkan i Rom på 1500-talet. Brottet är nedlagt idag.  Intressant är också eremitaget tillägnat S. Cataldo. I grottan finns ett kapell inrett med fresker från skilda epoker. Den äldsta hade blivit övermålad på 1700-talet, men det visste ingen förrän i 2:a världskrigets slutskede då tyskarna försökte spränga alla vägar efter sig på väg norröver. Två tyskar lade en sprängladdning i en brunn nedanför eremitaget för att sten-och murmassorna skulle störta ner över vägen. Det enda som hände var att 1700-talsfresken lossnade och avtäckte en annan, daterad 900-talet !! S. Cataldo hade gjort ännu ett mirakel !  

 Mellan Cantalupo och Selci finns villa Tulliano där familjen de Angelis inrett en härlig weekendlägenhet i den romerska akvedukten på sina ägor, och där finns ytterligare rester av den villa som förmodas ha ägts av Marcus Tullius Cicero.

 Här i Sabina råder en stillsam frid bland olivlundar och öppna landskap där fårhjordar betar. Här säljs fortfarande närodlade grönsaker, kött från glada grisar och boskap som betar den finaste grödan, äggens gulor är naturligt solgula så den hemlagade pastan har en ljuvlig färg och smak. Mjölet kommer från en vattendriven kvarn, Santa Susanna, norr om regionshuvudstaden Rieti. De små medeltida städerna klättrar på bergssluttningen och lyser som födelsedagstårtor när mörkret faller.

 Sabina är också känt för sin magnifica olivolja DOP sedan urminnes tider. Den bästa oljan kan man ha previligeriet att få smaka hos Marianne och Rocco Agostino på deras olivgård ovanför klostret i Farfa. Marianne organiserar, på beställning, intressant vandring i den otroligt vackert belägna olivlunden och därefter informativ olivoljeprovning där hon delger allt som är värt att veta i den djungel som ännu ofta råder bland extra jungfruoljor. www.olivetoagostino.se .

Det berömda klostret i Farfa, (www.abbaziadifarfa.it ) blev ett av Europas viktigaste kulturcentrum redan på 800-talet då Karl den Store gav klostret självständighet och kejserligt beskydd.

I dag lever 6 Benediktinermunkar kvar och levandegör kyrkans aktivitet bl.a. som åtråvärd bröllopskyrka. Det gamla klostret, med imponerande delar kvar av det värdefulla biblioteket, visas i guidade turer.   I Farfa  kan man bo och äta hos den Heliga Birgittas nunnor som har en förträfflig hotellverksamhet där genuina hemlagade måltider serveras. Modern konferenssal finns tillgänglig för garanterad arbetsro och fridfull ledighet.

    Bild 3. Abbotten i Farfa i örtagården                                          Bild 4: Cantalupo i morgondimma sedd från vår grind

Vescovio  får inte förbigås. Det romerska Forum Novum, centralort och marknadsplats vid vägars korsning blev på 300-talet det första biskopssätet utanför Rom. Ett suggestivt kyrkokomplex ligger här som bevis med fresker, krypta och kampanil.  Casperia vars medeltida hus klättrar på toppen av en ”sockertopp” är fascinerande. Här bor man charmigt i b&b La Torretta och äter gott  hos Paola i nyrestarurerat renässanspalats. Giannicola Marianis egentillverkade miniatyrkopia av Casperia i kyrkan S. Giovanni är ett ”Ohhh, så fantastiskt!”

 Sabina är en oändlig källa för  historiskt, agronomiskt, naturalistiskt och allmänt kulturellt intresserade. Detta är bara en bråkdel av allt som finns att berätta om och se i Sabina.

I skrivande stund dalar januarisolen så sakteliga bakom berget Soraktes siluett och färgar Sabinerbergen med sina små borgstäder intensivt röda.

Vad finns att se:

Intill det tidigare nämnda tornet högst upp i stan ligger den för roccolanerna kanske mest älskade kyrkan Pedirocca , som ett  smyckeskrin med Madonnabild och  , golvet är ett hantverk i träintarsia.

Inne i församlingskyrkan S. Maria Assunta finns en värdefull målning föreställande Jungfru Maria med barnet, tillskriven Bartolomeo Torresani.

Kyrkan S. Caterina av Alexandria är stadens äldsta kyrka och har värdefulla sengotiska frescomålningar beställda av Armellao de´Bastoni som regerade i Roccantica omkring 1427, signerade av Pietro Colaberti da Piperno 1430.

Vid infarten till staden, på torget, står kyrkan S. Valentino som nu har förvandlats till ett krigsmonument.

555 invånare lever här i dag, på närmare 500 m.ö.h. på Monte Pizzutos sluttning i Sabinerbergen, utan tvekan en av Italiens vackraste trakter. Slingrande medeltida gränder och trappor leder till små torg, bostäder och inte mindre än 7 kyrkor från olika epoker. På 1600-talet byggdes mitt i stan ett kloster till Clarissenunnorna, Fransiscanernas kvinnliga orden.  Detta stängdes under Napoleons tid 1806-1818  då det åter kunde öppnas. Napoleon var ju emot allt vad kyrkligt hette och lät stänga alla kloster men efter hans fall kunde de åter bli verksamma. Detta kloster stängdes för gott vid Italiens enande 1870 och delades upp i lägenheter som såldes till privatpersoner. Där är fantastiskt charmig miljö.

Uppe från torget har man en betagande utsikt över kullarna, bergen och Tiberdalen bort mot berget Sorakte. I solnedgången är det obeskrivligt vackert att se det glödande klotet försvinna långt bort i horisonten då den blå skymningen sakta börjar förändra konturerna i hela Sabinerbergen.

MEDELTIDA FEST

Medeltida spel anordnar man minsann i hela fyra dygn runt ferragosto, den 12 – 15 augusti varje år då  Italiens motsvarighet till midsommar firas.  Ordet ferragosto härrör från ´ferie di Augusto` d.v.s. den ledighet kejsar Augustus, fòr c:a 2000 år sedan beviljade sina mannar i 3 dygn av årets varmaste månad - augusti, som är benämnd efter honom.  Senare i kristen tid har man infört den viktigste av den heliga Madonnans dagar, Marie himmelsfärd,  som också firas nu.

Det ligger en enorm organisation bakom detta evenemang och spelen återkallar  alltså minnet av historiens viktigaste och mest avgörande händelse för Roccantica som ägde rum år 1059.